Smälta

1

 

snön smälter sakta i solens blick

och letar sig ner – droppe för droppe

mellan bryggans gråbruna brädor

varje fall skapar en cirkel i vattnet

som snabbt vidgar sig och försvinner

 under vattenskiktet lyser iskristallernas ögon

längtansfullt och skrämt

de kan redan förnimma hur det ska kännas

när deras bojor lösts och de blivit ett

med det fria vattnet

ändå ska de kämpa emot in i det sista

 

2

 

fåglarna sjunger sina sånger i trädtopparna

den sista snön tar skydd i skuggan av träden

och väntar på det oundvikliga ögonblick

då solen ska tränga sig fram till dess gömställe

en kaninskalle ligger avgnagen och skrattar

på stigen,

de tomma ögonhålorna stirrar in i intet

grönklädda stenar observerar allt

där de spelar döda i skogens stillhet

när tuppen gal i fjärran

minns de kanske miljoner dagar som den här

då tiden drog förbi som vattnet i en flod

 

3

 

isen, vars kalla golv ingen längre litar på

flämtar slött i solens kyss

måsarna som cirklar omkring långt däruppe

skrattar ilsket åt isens ovilja att vika

ett hundskall letar sig ut från skogen

och en vind rusar fram i trädkronorna

på vägen hit upptäckte mina ögon

tussilagons leende ansikten i dikeskanten

och mina händer bröt en blomma

nu ligger den och skriker under isen

medan min kropp sitter här på stenarna

och låter sig lösas upp av solen

våren är nästan framme nu

 

4

 

 värmen dallrar över den smältande isen

de höga träden borta vid horisonten

stirrar likgiltigt tillbaka till verandan där jag sitter

en citronfjäril som ska omkomma i kvällens kyla

fladdrar berusad av liv fram över det sovande gräset

 på isen krockar en radiostyrd bil med en vit boj,

det enda möjliga hindret inom synhåll

och ett barn skriker förargat åt sin lekande far:

du ska alltid förstöra!

någonstans bakom den klarblå himlen

förbereder sig stjärnorna för nattens föreställning

medan de döende isarna otåligt väntar på kylan

 

5

 

rådjurets gälla skall i den klarvakna natten

drunknar snart i det tjocka tysta mörkret

månen iakttar världen med sitt enda vidöppna öga

stjärnorna flirtar med varandra på himlavalvet

på marken ligger den sista snön och samlar kraft

och isarna rustar sig i nattens amnesti

imorgon ska den ojämna kampen fortsätta

allt liv sluter sakta sina ögon,

lutar sig mot mörkrets famn

och låter sig svepas in i nattens lakan