Hej fina varelser. Jag älskar er allt vad jag förmår men var det så klokt att fastna på mig? Jag var er trollkarl. Jag gick först och lyste upp de svarta skrymslena. Visade er att inget fanns där. Jag kom till er på nätterna och jagade bort mardrömmarna. Men jag var aldrig gjord för det […]

Läs mer Stark för er

Vi är alla ensamma. När vi föds och när vi dör. Du är ensam i din smärta, när ångesten rider dig och du är ensam när kroppen sviker eller ansätts av sjukdom. När du somnar på kvällen så somnar du ensam, oavsett om någon ligger bredvid eller inte. Du är ensam i dina drömmar. Vi […]

Läs mer Ensamhet, medmänsklighet

Pojken är ute och går i sin nyårsnatt igen. Den iskalla luften som han drar ner i lungorna, kinderna och näsan röda. Kängorna krasar mot skaren. Han går vid vägkanten utan reflex. Hoppas slippa bilarna; lyktorna som vill avslöja honom, lyfta fram honom och hans ensamhet i rampljuset. Han kom aldrig ur den här natten, […]

Läs mer Bort och hem i nyårsnatten

En sång, en vacker sång någonstans ifrån. Har aldrig kunnat spåra den. Varje gång jag försöker så glider den undan. Lämnar kvar en värk, där varje atom i mig längtar efter skönhet. Det är svårt att dra sig igenom en fientlig värld. Bättre att byta ögon, se mer än vad som finns där. Men det […]

Läs mer En vacker sång någonstans ifrån

Läser en dikt som du skrev när du var sexton år. Ett bön om beskydd. Ett rop på hjälp mitt i ett främmande hav. Sträcker ut handen genom nästan trettio år. Viskar att det kommer att bli hemskt någon gång men för det mesta helt okej. Ibland helt fantastiskt. Och så tröstlöst som det är […]

Läs mer Hand genom trettio år

Jag sitter vid din bädd och väntar på det sista andetaget. Ena handen på din hand och den andra på din panna. Ditt ansikte är blekt nu men din hand fortfarande så varm. Dina händer var alltid varma. Det fanns något som kokade därinne som aldrig fick komma ut. Lugnet på ytan dolde något annat. […]

Läs mer Vid din bädd

Vid randen av ett stort hav skuttar en hare fram på en strandpromenad. Det är vargtimmar och människorna sover. I frånvaro av de tunga stegen är det här harens väg. Vattnet ligger svart och stilla, men inte längre tigande. Tar tillbaka sin auktoritet, vilar klarvaket i sin tillbakahållna styrka. Havet är inte som haren rädd […]

Läs mer Vattnets tid

När jag var barn drömde jag om att springa på ängar utan ände. Skogar man kunde rymma till och leva hela sitt liv i. Stora vatten och oupptäckta öar. Jag såg bara murar som andra satt upp och jag längtade efter en tid när jag kunde välja själv. Nu sitter jag här på verandan och […]

Läs mer När jag var barn drömde jag om att springa på ängar utan ände

Jag ser staden ta form framför mina ögon. Har gått här så länge utan att se något alls. Nu låter jag blicken vila och börjar urskilja konturerna. Jag ska fylla den här staden med mina egna färger! Det finns bara frågor kvar, mer eller mindre omöjliga att besvara. Jag behöver lära mig att leva i […]

Läs mer Staden, kärnan, floden

Den lilla lampan förmår inte riktigt lysa upp hela köket. Vissa skrymslen och vrår ligger gömda i halvmörker. Därute är det nattsvart och regnet piskar ivrigt mot rutorna, som att det vill in och dränka hela huset. Den lilla lampan håller stånd mot mörkret, utifall pojken i sängen skulle vakna upp från en mardröm igen […]

Läs mer På andra sidan regnet