Vi är alla ensamma. När vi föds och när vi dör. Du är ensam i din smärta, när ångesten rider dig och du är ensam när kroppen sviker eller ansätts av sjukdom. När du somnar på kvällen så somnar du ensam, oavsett om någon ligger bredvid eller inte. Du är ensam i dina drömmar.
Vi är som isolerade öar i ett stort svart hav, som stjärnor i universum med ljusår mellan varandra.
Men det är just i den ensamheten vi kan förstå och möta varandra. Vi kan känna in andra genom oss själva. Vi kan inte ta bort ensamheten, men vi kan sträcka ut en hand och lindra den.
Jörgens skrivgalax 