Tidiga morgnar med dig
i en het sommar, i en småbarnstid
som aldrig kommer tillbaka
Jag är trött, du är pigg
många timmar att vara lycklig och tacksam i
men rastlösheten river i mig
och ibland väljer jag mobilen framför dig
Ska jag någon gång berätta för dig att det var nu
vi slutligen tappade greppet om verkligheten
och blev ett med våra skärmar
bara för att återvända med hjärntumörer
Du dricker välling och äter macka
Du bygger med klossar
Du drar ut hela toarullen
Du trycker på alla knappar på tvättmaskinen
Du hämtar dina skor och vill ut
Du ropar på dina storasyskon däruppe
Du visar ett myggbett på foten som gör “önt”
Du springer från köket till vardagsrummet
och tillbaka igen
medan jag bara försöker hålla mig vaken
Ska jag någon gång berätta för dig att det var nu
stöveltrampen från onda tider hördes igen
och att vi lyckades tysta dem
eller att vi inte gjorde det
Ska jag berätta att det var nu
vädret blev allt märkligare
och att vi alla lekte strutsar in i katastrofen
eller att vi drog upp våra huvuden i sista stund
När vi båda är någon annanstans
och inte sitter ihop som nu
Vad blir kvar av tidiga morgnar med dig?
Jörgens skrivgalax 