Tidiga morgnar med dig

Tidiga morgnar med dig
i en het sommar, i en småbarnstid
som aldrig kommer tillbaka

Jag är trött, du är pigg
många timmar att vara lycklig och tacksam i
men rastlösheten river i mig
och ibland väljer jag mobilen framför dig

Ska jag någon gång berätta för dig att det var nu
vi slutligen tappade greppet om verkligheten
och blev ett med våra skärmar
bara för att återvända med hjärntumörer

Du dricker välling och äter macka
Du bygger med klossar
Du drar ut hela toarullen
Du trycker på alla knappar på tvättmaskinen
Du hämtar dina skor och vill ut
Du ropar på dina storasyskon däruppe
Du visar ett myggbett på foten som gör “önt”
Du springer från köket till vardagsrummet
och tillbaka igen
medan jag bara försöker hålla mig vaken

Ska jag någon gång berätta för dig att det var nu
stöveltrampen från onda tider hördes igen
och att vi lyckades tysta dem
eller att vi inte gjorde det
Ska jag berätta att det var nu
vädret blev allt märkligare
och att vi alla lekte strutsar in i katastrofen
eller att vi drog upp våra huvuden i sista stund

När vi båda är någon annanstans
och inte sitter ihop som nu
Vad blir kvar av tidiga morgnar med dig?

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s